Anorexi är en allvarlig och mångfacettered sjukdom. Anorexi uppkommer vanligtvis i 12-18-års-åldern. Det är främst flickor som insjuknar i anorexi men sjukdomen förekommer också bland pojkar.

Insjuknandet i anorexi sker ofta smygande och därför kan sjukdomsutvecklingen fortskrida långt förrän man reagerar på situationens allvar. Efter en smekmånadsperiod börjar viktnedgången skapa oro runt omkring den drabbade, och ångesten börjar tillta.

Måltidssituationerna blir laddade och resulterar ofta i bråk. Den insjuknade börjar isolera sig och så småningom cirkulerar livet (starkt) endast kring mat och vikt. Hos kvinnor uteblir mensen. Det är vanligt att undernäringstillståndet också orsakar t.ex. hårlossning, frysande, hudproblem, trötthet, koncentratiossvårigheter och irritation. En del försöker använda tvångsmässig träning som ett sätt att kontrollera ångesten och reglera vikten.

Bulimi utvecklas ofta under senare delen av ungdomsåren, I 15-25-års-åldern.

Insjuknandet börjar ofta med ett missnöje över kropp och utseende och har stark koppling också till en negativ självbild. Centrala symtom i bulimi är hetsätning och kompensationsbeteende, som uppkastning, tvångsmotion eller laxeringsmedel.

Hetsätande kännetecknas av upplevelsen av att man tappar kontrollen över ätandet och att man äter trots att man är mätt. Före hetsätandet kan den drabbade sträva efter att begränsa sitt ätande mycket starkt. Detta bidrar till hetsätande och leder till ett mönster där restriktivitet och hetsätande turas om.

Bulimi orsakar många fysiska symtom, t.ex. svullna spottkörtlar, spruckna blodkärl i ögonen, magsmärta och allmän orkeslöshet. Vid långvariga sjukdomstillstånd finns risk för mer långvariga och allvarliga fysiska problem som rytmstörningar, tandemaljsskador och problem med matsmältningssystemet.

Atypisk ätstörning (EDNOS)/Ätstörning utan närmare specifikation

Atypisk ätstörning är egentligen en vilseledande term eftersom diagnosen är en av de vanligaste ätstörningsdiagnoserna. För de flesta som lider av ätstörning uppfylls inte de diagnostiska kriterierna för anorexi eller bulimi eller annan definierad ätstörning. Då kan man få diagnosen atypisk ätstörning.

Den insjuknade kan uppvisa drag av t.ex. anorexi men något centralt symtom för anorexidiagnosen kan samtidigt fattas. Som de övriga ätstörningarna upptar också  atypiska ätstörningar mycket plats i livet för den insjuknade.

Ätbeteendet kan variera mellan självsvält, hetsätning och normalt ätande. I allmänhet vårdas atypiska ätstörningar med samma principer som övriga ätstörningar.

BED står för Binge Eating Disorder.

Hetsätningsstörningen BED tar sig i uttryck via okontrollerade hetsätningsattacker. Hetsätningsstörningar förekommer i högre grad hos vuxna, men även hos unga.

Hetsätningen kan ske i kortare attacker eller som utdraget ätande under dagens lopp. Det är vanligt att den drabbade slukar i sig maten och har svårt att sluta äta trots att hen är mycket mätt.

Hetsäningen kan utvecklas som ett osunt redskap för känsloreglering. Hetsätningen är ofta förknippad med starka känslor av skam och ånger och i allmänhet sker hetsätandet i ensamhet.

ARFID står för Avoidant Restrictive Food Intake Disorder.

ARFID går ut på undvikande och/eller restriktivt ätande. Skillnaden till de övriga diagnoserna är att symtomen kopplas inte till strävan efter viktnedgång eller förändring av kroppens utseense.

Det undvikande beteendet och restriktiva ätandet baseras på dålig aptit, sensoriska aspekter i koppling till mat (t.ex. smak, konsistens, lukt, utseende) eller rädsla för negativa effekter av ätandet (t.ex. uppkastning, maten fastnar i halsen). För att diagnosen ARFID kan ställas bör ett av följande kriterier uppfyllas:
Viktnedgång eller stagnerad tillväxt hos en ung person, näringsbrist, beroende av kosttillägg eller näs-mag-sond eller betydande nedsättning i psykosociala förmågor.

Symtom av ARFID uppvisas oftast redan i barndomen. ARFID förekommer bland alla kön.