Förhållandet till ätstörningen

En ätstörning utgör en stor utmaning i förhållandet mellan förälder och barn. Ätstörningen väcker många känslor hos föräldrarna. Det är vanligt med känslor som till exempel oro, sorg, rädsla och ilska. Det är viktigt att notera att ilskan beror på sjukdomen – inte barnet. Ilska, sorg och oro bottnas i kärleken man känner för sitt barn och önskan att barnet skall må bra.

Som förälder till ett barn med ätstörning hamnar man kontinuerligt i situationer där man via sin handling väcker ilska hos barnet. När ätstörningssymtomen begränsas ökar barnets ångest. Ångesten och oförmågan att uppfylla ätstörningens krav får barnet att känna ilska mot föräldrarna. I dessa stunder är det värdefullt att komma ihåg att kampen riktas mot sjukdomen – inte barnet. Denna insikt hjälper föräldrar stå ut med de negativa känslor som riktas mot dem.

Barnet får känna ilska och de utmanande situationerna avklaras. Det är betydligt mer risker i att barnet beskyddas från negativa känslor eller konflikter. Då får ätstörningen sin vilja fram och det kan resultera i att barnet känner att man inte bryr sig om hen. Gränser är uttryck av kärlek och omsorg också då det gäller vård av ätstörningar.

Det är viktigt att det finns motvikt till allt det tunga i vardagen. Barnet är mer än ett offer för en ätstörning. Hen är samma älskvärda barn som tidigare. Barnet vill bli bemött som hen är i grund och botten. Det är bra att inkludera “ätstörningsfria” stunder i vardagen. Vid sidan om måltider och andra situationer där ätstörningen behöver begränsas är det lönsamt att spendera tid tillsammans, umgås och hitta på aktiviteter ni har gillat före ätstörningen. Kanske det handlar om utevistelse, spelande, teaterbesök eller plantering av blommor. Välj aktiviteter som passar just er och ger en möjlighet att umgås. Diskutera med barnet och visa intresse för de upplevelser barnet har.

Lugna stunder av umgänge stärker ert förhållande och påminner barnet om att hen är älskad och viktig för er. Med hjälp av dessa stunder är det lättare för barnet att ta emot gränsdragning när ätstörningen vill ta över. Många som har tillfrisknat från en ätstörning har beskrivit att det har utvecklat ett starkare förhållande till föräldrarna under tillfriskningsprocessen. Efter tillfrisknandet har många kunnat uttrycka sin tacksamhet till föräldrarna som har varit målmedvetet bestämda och konsekventa i sin handling mot ätstörningen. Ihärdigt arbete belönas till slut.