Hemmets roll

Den insjuknade behöver en trygg omgivning för att kunna tillfriskna. Trygghetskänslan påverkas av både den fysiska och emotionella omgivningen. Ibland kan en ätstörning ha koppling till självskadebeteende vilket är lönsamt att beakta hemma. Det innebär till exempel att förvara mediciner i ett låst skåp som endast föräldrarna har nyckel till. Barnet kan ta sina ordinerade mediciner under föräldrars uppsikt. Det är också bra att dölja eventuella andra farliga föremål  (vassa knivar, kemikalier, vapen mm.).

Den emotionella trygghetskänslan påverkas av stämningen hemma. Det handlar till exempel om hur öppet man talar och hur man beter sig gentemot varandra. Tillfriskande från ätstörningen gynnas av möjlighet att känna sina känslor och uttrycka dem utan rädsla för följder. I en emotionellt trygg omgivning strävar anhöriga till den insjuknade efter att förstå sjukdomen och sina reaktioner till sjukdomen. Mera info om "Känsloreglering" hittar du via huvudmenyn.

Ätstörningar har tendens att fastna för siffror. Därför är den insjuknade ofta intresserad av till exempel innehållsförteckningen i livsmedel, siffror i vågen, stegmätare, köksvåg och andra metoder att få numeral information om maten och kroppen. Det är bra att diskutera med vården om det är lönsamt att gömma hemmavågen under tillfriskningsprocessen. Det är inte att rekommendera att man som anhörig väger sig själv framför den insjuknade.

Det (är) exempel föräldrarna visar är mycket betydelsefullt. Det sätt föräldrarna talar om sig själva och andra människor har intryck på barnen. Om mamma eller pappa talar negativt om sin kropp och sitt utseende eller kommenterar andras kroppar eller utseende i negativ ton lär sig barnet tänka att utseendet har stor betydelse. Det kan vara mycket motstridigt för ett barn om föräldrarna försäkrar barnet om att utseendet inte har betydelse men ändå själva är på strikta dieter eller på andra sätt framhäver betydelsen av det yttre. En bra tumregel att följa är: “Behandla din kropp så som du önskar att ditt barn skall behandla sin kropp”.

Det är alltså bra att undvika diskutera vikt och utseende hemma, liksom även föräldrars egna dieter eller annat som lätt kan aktivera ätstörningstankar. Misstag sker och ibland säger man något man ångar efteråt. Då är det viktigt att diskutera situationen och uttalandet med barnet och tillsammans fundera på bättre uttryck. Det går bra att säga till den insjuknade att “Jag lär mig också själv under processen om mina värden och tanke-, tal- och handlingssätt”. I och med detta visar du också positivt exempel.

Det är också bra att granska hurdana förväntningar barnet upplever i familjen. Om ni känner igen att det finns mycket allmäna krav och förväntningar i hemmet (på allmän nivå) är det bra att granska dessa mer i detalj. Varifrån kommer kraven och leder hårda krav/förväntningar/press till mer nytta eller skada? Tid, ömhet och självmedkänsla är effektiva mediciner både mot ätstörningen och prestationsångest.

I den stödjande och trygga omgivningen ingår även respekt för gränser och möjlighet att få utrymme. Sjukdomens symtom förutsätter mycket begränsande men det är också viktigt att inte begränsa den insjuknade då det inte är nödvändigt. Den insjukande behöver tid till bearbetning av sina tankar och möjlighet att få vara för sig själv. Det är bra att komma överens om spelreglerna för egen tid och gemensam tid.