Kosten under tillfriskningsprocessen

Det huvudsakliga målet för den näringsrelaterade vården och rehabiliteringen är att den insjukande skall äta regelbundet, tillräckligt, mångsidigt och flexibelt. Denna grund stöder välmående i både kropp och sinne, förebygger ätstörningssymtom och möjliggör återhämtning av kroppens näringsläge.

För att bli fri från ätstörningen är man tvungen att ändra på matvanorna.
När man lider av en ätstörning riktas oproportionellt mycket fokus till mat, ätande, viktkontroll och kritisk granskning av kroppen. För den insjuknade representerar mat främst en risk för viktuppgång och förlust av kontrollen. Å andra sidan kan ätandet fungera som ett redskap till att lindra svåra känslor. Man kan också känna kontinuerlig lust att äta. Hetsätande kan leda till skuldkänslor och kompenserande beteende, t.ex. uppkastning eller fastande.

Den tilltagande hungern leder till behov att äta vilket kan upplevas som förlust av kontrollen. Matvanor som stöder välmående lyser med sin frånvaro oberoende vilken sorts ätstörningssymtom det handlar om.

Regelbundet, tillräckligt och mångsidigt ätande hjälper kroppen nå sin biologiska normalvikt. När energi- och näringsunderskottet åtgärdas börjar även kroppen signalera hunger- och mättnadskänslor. Dessa signaler rubbas ofta då ätandet är stört. När kroppen får regelbunden näring fokuseras inte alla tankar längre på mat.

Flexivelt ätande stöder det sociala livet då ätstörningens förbud inte längre begränsar vardagen. Tillräckligt ätande ger också energi till tankeverksamheten och det blir lättare att bearbeta ätstörningen också på tankenivå.

En ätstörning medför många myter och rädslor gällande mat. En viktig del av vården är att bearbeta dessa med hjälp av psykoedukation. Det innebär att den insjuknade får information om kost som stöder tillfrisknande samt om stegen till genomförande av dessa förändringar. Den insjuknade behöver fakta och information och fördjupad föståelse för sjukdomens effekter på kropp och sinne.

För att positiva förändringar skall kunna ske behöver den insjuknade också stöd från flera håll. 
OBS! För personer som har diagnoser ARFID är principerna för vård och näring lite annorlunda än för de övriga ätstörningarna. Personer som lider av ARFID har ofta mycket känsliga sinnen och kosten begränsas vanligen till mat som har den sorts koncistens, temperatur, smak och doft den insjukande upplever behaglig. Med ARFID är fokus på att hjälpa den insjuknade utvidga sin kost steg för steg med målet att underlätta vardagen för den insjuknade och hjälpa hen må bättre.